Vem granskar makten i framtiden? Det var rubriken på ett
seminarium under tisdagen i Almedalen. Den frågan återkommer numera ofta i
diskussionerna om de traditionella mediernas svårigheter att hitta en ny
affärsmodell som fungerar trots annonstapp och den digitala övergången. Svaret
blev som vanligt inte heller särskilt klargörande, men det fanns intressanta
skillnader i synsättet mellan de olika debattörerna.
Debatten arrangerades av organisationen Utgivarna tillsammans
med arbetsgivarorganisationen Medieföretagen. AnnaKarin Lith, redaktionell chef
i MittMedia, pläderade som hon brukar starkt för den digitala övergången och
hävdade även igen att public service inte kan mäta sig med till exempel
MittMedia vad det gäller den lokala representationen ute i kommunerna.
Hon fick stöd i debatten av Upsala Nya Tidnings chefredaktör
och vd Charlotta Friborg, men starkt mothugg av affärsområdeschefen Thomas
Grahl inom Gotha Media. Han sa att hans koncern och dess tidningar tänker
fortsätta bevaka makten som de alltid gjort. Och han var dessutom rätt skeptisk
till prioriteringen av den digitala övergången som MittMedia profilerat sig
starkt på.
Thomas Grahl lyfte också in en extremt viktig fråga i debatten.
Han pekade att offentlighetsprincipen urholkas successivt. Kommunreportrar som verkat
hela sitt liv på orten måste plötsligt redovisa varför de vill ha ut offentliga
handlingar, ett krav i direkt strid mot grundlagen. Och dessutom kan de inte gå
omkring som de vill i kommunkontoret, utan vallas runt med följeslagare.
Det var ett viktigt påpekande. Diskussionen kan inte enbart
handla om vilka som ska granska makten i framtiden, den bör också handla om
vilka förutsättningar dessa granskare också ges i sitt arbete. Och där går
utvecklingen just nu dessvärre åt fel håll; många politiker och offentliga
tjänstemän talar gärna om vikten av en bevarad yttrandefrihet och en fungerande
offentlighetsprincip, men agerar sedan inte alltid för dessa grundbultar utan emot
dem.
Bertholof Brännström, ordförande i Guldspadejuryn, var både
optimistisk och pessimistisk i synen på granskningens framtid. Han var mest oroad
för granskningen inom lokaljournalistiken, men menade ändå att det fortfarande
görs mycket kvalificerad journalistik. Antalet nomineringar till Guldspadejuryn
har sjunkit något, men inte på ett alarmerande sätt. Han såg också tydliga skillnader
mellan olika redaktioners ambitioner.
I debatten filosoferades det också över alternativa finansieringar
av journalistik, som crowdfunding och sponsringar samt att granskningen med
tiden kanske snarare görs av engagerade enskilda personer än av de
traditionella medieföretagen.
MittMedia, som äger ett stort antal tidningar, arrangerade också
under tisdagen för första gången ett eget seminarium i Almedalen, ”Ett uppkopplat
Sverige – en förutsättning för demokratin?”. Ett intressant ämne, men
seminariet kom tyvärr inte att motsvara förväntningarna.
Det kanske inte är så konstigt. Debatter förutsätter att det
finns tydliga olika åsikter representerade i panelerna och vem är det
egentligen som skulle säga nej till frågan i rubriken? Alla inser naturligtvis
att bredband i alla former måste byggas ut överallt och tydligast i panelen om
detta var tidigare statsrådet Anna-Karin Hatt (c), ny tillträdande vd för
Almega.
Hon menade att möjligheterna för bredband måste definieras på
samma nivå som vägar, tåg, sjöfart och flyg. Det vill säga som den femte
kommunikationsmöjligheten och därmed något som politiken måste ta ansvar för.
På sin fråga till publiken om vad den tyckte svarade i princip alla att
politikerna och inte marknadskrafterna måste fixa bredbandstillgången.
Och därmed var väl också frågan i rubriken snabbt besvarad.
Andra talare och panelen gled snarare in i en diskussion om journalistikens förändring
i form av hot och möjligheter. Intressanta spörsmål, men inte kopplade till seminariets
rubrik.
Då hade det varit intressantare att få höra mer om vad
riksdag och regeringen egentligen har gjort för att förbättra den ofta
kritiserade bredbandsutbyggnaden. Vilka beslut har tagits eller försummats?
Detta är ju frågor som berör ett flertal viktiga samhällsfunktioner, inte bara
medieföretag typ MittMedia. Därför hade det varit intressant med en mer
genomtänkt debatt med fler åsiktsskillnader bland deltagarna. Med det här upplägget
inriktat främst på arrangörens egna behov blev också publikintresset rätt svagt
med en halvbesatt lokal och det är rätt ovanligt i Almedalen där det oftast är
fullsatt på arrangemangen.
Onsdagen blir min sista dag i Almedalen och då har jag
siktat in mig på sex seminarier, men lär väl inte hinna med mer än ett par
stycken.