Det är i år ännu så länge tyvärr inte lätt att känna samma
entusiasm för mediekonferensen Meg13 som man kunde göra för Meg12 förra året. Seminarierna har inte alls känts lika lockande
som förra året. Och den tryckta programtidningen är närmast obegripligt dålig
med tanke på den professionalitet som borde prägla en sådan produkt på
mediebranschens egen konferens. Rörig och svåröverskådlig.
Att arrangörerna inte kan leverera en bättre programtidning
till mediernas egen konferens är svårt att förstå. Jag vet att de i år också
tagit fram en app för iPhone, inte för Android i den Samsung jag och många andra numera har. Jag kollade in den hos en kollega och hon
tyckte att den var svåröverskådlig och tämligen oanvändbar. Som
programtidningen.
Förra året var det premiär för Meg och då kanske det var
lättare att gilla arrangemanget och måhända var också mina förväntningar större
i år, men seminarieutbudet känns tunnare. Tyvärr var också under första dagen ett
givet populärt seminarium som ”Medieindustrins kommersiella ekosystem kollapsar
– nu bygger vi ett nytt!” med ikoner som Tomas Brunegård och Casten Almqvist utsålt!
Det seminariet var placerat i en alldeles för liten lokal
trots att arrangörerna förfogar över stora lokaler. Jag kom inte in, satte mig
utanför och såg då väldigt många andra som stoppades. Ingen bra start för oss
drabbade på Meg13. Inte populärt.
Om Meg ska överleva
måste även de för besökarna kostsamma seminarierna verkligen vara lockande. Och
tillgängliga. Man betalar inte ett antal tusen kronor för tvådagarsbiljetterna
för att sedan inte få plats på de mest populära seminarierna. Och programtidningen måste bli bättre!
Så i år är det i stället för seminarierna hittills alla
möten med kolleger som varit viktigast. Meg13 är liksom Meg12 en utomordentligt
bra mötesplats för alla som vill träffa kolleger, leverantörer, konkurrenter
och andra med koppling till branschen. Att Meg sedan kolliderar med webbdagarna
i Stockholm är ytterst olyckligt och detta faktum drabbar förmodligen bägge
arrangörerna. Och oss som vill gå på bägge arrangemangen. Snacka med varandra innan datum spikas!
Några seminarier var jag inne på under dagen. Efter
presentationen av årets förtroendebarometer diskuterade Aftonbladets Jan Helin
och Sveriges Radios Cilla Benkö frågan om ”Vad skapar förtroende”.
Intressantast där var Cilla Benkös reaktion då Jan Helin,
helt korrekt, fastslog att Sveriges Radio ägs av staten. Hon vägrade att gå med
på detta och hävdade luddigt att det är licensbetalarna som äger SR. Förnekelsen
av det statliga ägandet är inte ny, vare sig för SR eller SVT. Men
inställningen är obegriplig och skadar nog förtroendet för public service – det
ÄR faktiskt den svenska staten som via Förvaltningsstiftelsen äger public
service-bolagen. Varför mörka detta?
Ett annat seminarium jag var på, ”Nya kanaler till en fiktiv
verklighet”, var helt ointressant. Två kommunikationsmänniskor från Telia och
Viasat satt mest och skröt om sina förträffliga utbud och det är ju inte sådant
man betalar några tusen för att höra. Jag och andra gick.
En mycket intressant debatt ”Gemensam medieetisk nämnd –
utopi eller verklighet”, var inställd. Den körs i stället i morgon och är något
att se fram emot oavsett om man gillar tanken eller, som jag, är skeptisk till
idén. Och i morgon blir det också en hearing om presstödets framtid, tyvärr
först 14.30 då kanske många redan är på väg mot hemorten. Men jag har just
därför bokat hemresan sent.
Lite sura rader på bloggen denna gång, onekligen. För att
avrunda med något positivt är det dock lätt att berömma årets middag som denna
gång var förlagd till den fantastiska största kongresshallen (K1-K3) där publikläktarna
för de tre sammanslagna hallarna hissats upp i taket. Förra året satt vi i mässans lunchmatsal där trängsel och ljudnivå
närmade sig outhärdliga höjder.
I denna lokal var det gott om plats, luftigt och svalt samt
kanske just därför mycket bra servering trots, enligt uppgift, runt 600
middagsgäster. Och det gick att prata med bordsgrannarna! Det är ju just det
man vill kunna göra, kanske till och med hellre än att ta del av något
scenprogram, i år Robert Aschberg i den för honom helt tydligt ovana rollen som
en sentida Lennart Hyland.
Länkar:
Bra inledning på Meg12 – Utkiksbloggen 8 mars 2012