Publicisten, kulturjournalisten och författaren Per Svenssons bortgång är en närmast chockartad nyhet för alla kolleger i branschen. Därtill ett sorgligt faktum för journalistiken, och samhällsdebatten i Sveriges offentliga rum
Läs gärna de utmärkta texterna av Björn Wiman i DN och Victor Malm i Expressen, två av Per Svenssons viktiga arenor. Länkar dit i kommentarerna.
Förutom hans lysande kompetens som journalist och författare var Per också en otroligt vänlig och sympatisk person. Jag lärde känna honom via Tidningsutgivarna, TU.
Där dök han plötsligt upp som företrädare för Bonniers i TU:s styrelse, om jag minns rätt. Det kan också ha varit i någon av TU:s alla arbetsgrupper, men jag är rätt säker på att han blev suppleant i styrelsen.
Vi fick snabbt bra kontakt eftersom vi båda nog kände oss lite som två katter i ett gäng av hermeliner. Jag trivdes dock bättre bland branschens maktspelare runt bordet än vad Per gjorde.
Han längtade nog tillbaka till skrivandet. Jag tror också att han hoppade av sitt uppdrag redan efter första året. Jag saknade honom sedan lika mycket som jag redan tidigare saknat Bo Strömstedt; Bonniers tanke kanske var att Per Svensson skulle ersätta Strömstedt som väl hade lämnat styrelsen tidigare. Jag minns inte årtalen, men inte så dumt tänkt om det så var eftersom de båda var så otroligt viktiga publicister, på sitt sätt professionellt sett faktiskt lite som far och son.
Senare hörde Per av sig i rollen, tror jag, som ordförande för Publicstklubben, PK, i Malmö. Han bjöd in mig till en panel med Mimmi Karlsson-Bernfalk, nu chefredaktör Blekinge Läns Tidning, och Ulrika Knutson, då ordförande för hela PK. En då ung och uppmärksammad rockie, Niklas Orrenius, nu DN:s korre i Kiev, var också med i panelen eller tyckte kanske till från publikplats. Ytterligare någon kan ha varit med.
Vi diskuterade säkert pressetik, men jag minns inte varför ämnet påkallade en paneldebatt med inresta deltagare. Gissningsvis handlade det om namnpubliceringar och något aktuellt fall…
Däremot minns jag att debatten följdes av en väldigt trevlig middag med hela panelen och några till. Debatten fortsatte nog där ett bra tag till, Per Svensson älskade att diskutera.
DN:s kulturchef Björn Wiman skriver idag i att ”Per Svenssons ’arbetade’ inte som journalist. Han var journalist, alltid, dygnet runt, alla dagar i veckan, alla dagar på året, in i det allra sista.”
Bättre och vackrare än så kan inte de mest hängivnas kall beskrivas.
Anm. Publicerad även på min sida på Facebook.