(Politik, samhälle, medier)
Nu har Magdalena Andersson gjort bort sig igen enligt LO:s tidning Arbetet. Dess kulturredaktör Johannes Klenell skriver att hon varit omdömeslös i en intervju i DN. Hennes klavertramp blir nog snart hennes fall.
Vad har hon då hittat på nu? Jo, hon har i en intervju i Dagens Nyheter, DN, påhejad av sin pressekreterare Mirjam Kontio, ilsket undrat vem som finansierar en högerkonservativ debattör, Henrik Jönsson.
Det blev för mycket för kulturredaktören Klenell i LO:s starkt Socialdemokratiskt färgade tidning Arbetet. Han menar att Socialdemokraternas partiledare och kandidat för jobbet som statsminister är ute på farligt vatten när hon misstänkliggör en etablerad opinionsbildare i en journalistisk verksamhet.
Jag håller med. Opinionsbildning är tillåtet i Sverige. Johannes Klenell menar också att frågan, förutom allvaret i den rent principiellt, även är onödig, för att inte säga korkad. Han menar att det är som att fråga vem som finansierar Joakim von Anka.
Magdalena Andersson kritiseras av liknande skäl från en rad olika håll, även internt inom s-rörelsen. Som statsvetaren professor Ulf Bjerneld (s) tidigare adjungerad ledamot av socialdemokraternas maktcentrum, dess verkställande utskott.
Aftonbladets kulturchef och tidigare politiska chefredaktör Karin Pettersson kritiserar också Andersson hårt i en krönika. Hon menar också att Anderssons uttalanden i intervjun tyder på en uppgivenhet, en losermentalitet.
Henrik Jönsson driver en kanal på Youtube där han tycker till och kritiserar Socialdemokraterna. Den har 130.000 följare! Han säger själv att han får bidrag via Swish från sina tittare. Han spelar in från en enkel studio i hemmet.
Det är också enligt Arbetet väl känt att han samarbetar med tankesmedjan EPHI närstående näringslivet. Dessutom är han enligt tidningen tydligen inte heller barskrapad själv efter framgångar som entreprenör.
Det är när DN samtalar med Magdalena Andersson om desinformation som hon kliver in i porslinsbutiken och klampar omkring i den känsliga miljön med förödande följer. Hon demonstrerar en, även för hennes del, obegriplig dumhet.
Opinionsbildning är en omistlig verksamhet för vår demokrati och man får faktiskt tycka precis vad man vill, även om Socialdemokraterna.
Därför är det också oerhört viktigt att oliktänkande bemöts med en rimlig artighet och respekt. Med sina misstänkliggörande frågor om en offentligt verksam debattör underblåser Magdalena Andersson en oseriös ton i den politiska debatten. Det problemet har vi haft och har fortfarande stora problem med utan hennes bidrag
Därför blir jag ännu idag upprörd när jag påminns om när folkpartiets Bengt Westerberg 1991 populistisk reste sig och gick från studion framför tv-kamerorna när ledarna från det nyvalda riksdagspartiet Ny Demokrati närmade sig tv-soffan.
Han hälsade nog inte ens på partiledarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Det var inte bara oförskämt mot dem, utan också mot alla deras väljare. Och mot mig, jag hade ju röstat på karl’n och folkpartiet!. Det borde jag tydligen inte ha gjort…
En liknande mobbning har ju sedan fortsatt på skilda sätt mot Sveridemokraterna, även om de värsta och därtill kontraproduktiva åtgärderna i retorik och handling blivit färre.
Bekämpas ska både Sverigedemokraterna nu liksom tidigare Ny Demokrati, hårt och sakligt, men inte med mobbning typ oförskämdheter och andra populistiska dumheter. Det tjänar bara SD på.
Därför är också experimentet i TV4 intressant där partiledarna bjudits in till morgonsamtal över kaffe och fralla. Tonläget har, som programdirektören Viveka Hansson på TV 4 konstaterat, blivit lugnare och sakligare.
Bra, men det är förvånande att landets politiska ledare ska behöva uppfostras av omgivningen för att bete sig som folk i debatter.
Man kan undra vad som flög in i skallen på Magdalena Andersson under den där intervjun i DN. Liksom när hon som en dålig skådis nyligen försvarade partikamraten Jamal El-Haj i riksdagen, till och med lite tårögd, för att sedan förskjuta honom några veckor senare.
En obehaglig tanke är att hon och hennes parti inspirerats av Trump och andra hårdföra politikers retorik i USA. Om jag minns rätt skickade socialdemokraterna, kanske även andra partier, delegationer till USA tidigare för att studera taktiken i deras valkampanjer. Och hur den taktiken ser ut vet vi med hat, lögner och förtal.
Det vi bevittnar är mycket märkligt. Den tidigare statsminister är inget dumhuvud utan begåvad, drivande och erfaren med tunga meriter. Men så kommer då detta – igen!
Att göra bort sig gång på gång och utsättas för så hård kritik som Magdalena Andersson får nu klarar ingen politiker i längden. Då kan det sluta med att vederbörande utnämns till landshövding. Jag hoppas dock att Magdalena Andersson till sist får något betydligt mer viktigt uppdrag än så, lämpat för henne, i Sverige eller internationellt.
För sex dagar sedan frågade jag mig i en text när Magdalena Andersson skulle avgå efter sin omdömeslösa show om Jamal El-Haj i riksdagen.
Snart, trodde jag då och det tror jag i än högre grad nu.
(Politik, samhälle, medier)
Nu har Magdalena Andersson gjort bort sig igen enligt LO:s tidning Arbetet. Dess kulturredaktör Johannes Klenell skriver att hon varit omdömeslös i en intervju i DN. Hennes klavertramp blir nog snart hennes fall.
Vad har hon då hittat på nu? Jo, hon har i en intervju i Dagens Nyheter, DN, påhejad av sin pressekreterare Mirjam Kontio, ilsket undrat vem som finansierar en högerkonservativ debattör, Henrik Jönsson.
Det blev för mycket för kulturredaktören Klenell i LO:s starkt Socialdemokratiskt färgade tidning Arbetet. Han menar att Socialdemokraternas partiledare och kandidat för jobbet som statsminister är ute på farligt vatten när hon misstänkliggör en etablerad opinionsbildare i en journalistisk verksamhet.
Jag håller med. Opinionsbildning är tillåtet i Sverige. Johannes Klenell menar också att frågan, förutom allvaret i den rent principiellt, även är onödig, för att inte säga korkad. Han menar att det är som att fråga vem som finansierar Joakim von Anka.
Magdalena Andersson kritiseras av liknande skäl från en rad olika håll, även internt inom s-rörelsen. Som av statsvetaren professor Ulf Bjerneld (s) tidigare adjungerad ledamot i socialdemokraternas maktcentrum, dess verkställande utskott.
Aftonbladets kulturchef och tidigare politiska chefredaktör Karin Pettersson kritiserar också Andersson hårt i en krönika. Hon menar också att Anderssons uttalanden i intervjun tyder på en uppgivenhet, en losermentalitet.
Henrik Jönsson driver en kanal på Youtube där han tycker till och kritiserar Socialdemokraterna. Den har 130.000 följare! Han säger själv att han får bidrag via Swish från sina tittare. Han spelar in från en studio i hemmet.
Det är också enligt Arbetet väl känt att han samarbetar med tankesmedjan EPHI närstående näringslivet för dyrare projekt. Dessutom är han enligt tidningen tydligen inte heller barskrapad själv efter framgångar som entreprenör.
Det är när DN samtalar med Magdalena Andersson om desinformation som hon kliver in i porslinsbutiken och klampar omkring i den känsliga miljön med förödande följer. Hon demonstrerar en, även för hennes del, obegriplig dumhet med sina insinuationer skulle ta emot illegitima pengar från till exempel Ryssland.
Opinionsbildning är en omistlig verksamhet för vår demokrati och man får faktiskt tycka precis vad man vill, även om Socialdemokraterna.
Därför är det också oerhört viktigt att oliktänkande bemöts med en rimlig artighet och respekt. Med sina misstänkliggörande frågor om en offentligt verksam debattör underblåser Magdalena Andersson en oseriös ton i den politiska debatten. Det problemet har vi haft och har fortfarande stora problem med utan hennes bidrag
Därför blir jag ännu idag upprörd när jag påminns om när folkpartiets Bengt Westerberg 1991 populistisk reste sig och gick från studion framför tv-kamerorna när ledarna från det nyvalda riksdagspartiet Ny Demokrati närmade sig tv-soffan.
Han hälsade nog inte ens på partiledarna Ian Wachtmeister och Bert Karlsson. Det var inte bara oförskämt mot dem, utan också mot alla deras väljare. Och mot mig, jag hade ju röstat på karl’n och folkpartiet!. Det borde jag tydligen inte ha gjort…
En liknande mobbning har ju sedan fortsatt på skilda sätt mot Sverigedemokraterna, även om de värsta och därtill kontraproduktiva åtgärderna i retorik och handling blivit färre.
Bekämpas ska både Sverigedemokraterna nu liksom tidigare Ny Demokrati, hårt och sakligt, men inte med mobbning typ oförskämdheter och andra populistiska dumheter. Det tjänar bara SD på.
Därför är också experimentet i TV4 intressant där partiledarna bjudits in till morgonsamtal över kaffe och fralla. Tonläget har, som programdirektören Viveka Hansson på TV 4 konstaterat, blivit lugnare och sakligare.
Bra, men det är förvånande att landets politiska ledare ska behöva uppfostras av omgivningen för att bete sig som folk i debatter.
Man kan undra vad som flög in i skallen på Magdalena Andersson under den där intervjun i DN. Liksom när hon som en dålig skådis nyligen försvarade partikamraten Jamal El-Haj i riksdagen, till och med lite tårögd, för att sedan förskjuta honom några veckor senare.
En obehaglig tanke är att hon och hennes parti inspirerats av Trump och andra hårdföra politikers retorik i USA. Om jag minns rätt skickade Socialdemokraterna, kanske även andra partier, delegationer till USA tidigare för att studera taktiken i deras valkampanjer. Och hur den taktiken ser ut vet vi med förlöjliganden, hat, lögner och förtal.
Det vi bevittnar är mycket märkligt. Den tidigare statsministern är inget dumhuvud utan begåvad, drivande och erfaren med tunga meriter. Men så kommer då detta – igen!
Att göra bort sig gång på gång och utsättas för så hård kritik som Magdalena Andersson får nu klarar ingen politiker i längden. Då kan det sluta med att vederbörande utnämns till landshövding.
Jag hoppas dock att Magdalena Andersson till sist får något betydligt mer viktigt uppdrag än så, lämpat för henne, i Sverige eller internationellt.
För sex dagar sedan frågade jag mig i en text när Magdalena Andersson skulle avgå efter sin omdömeslösa show om Jamal El-Haj i riksdagen.
Snart, trodde jag då och det tror jag i än högre grad idag
Anm. Texten publicerad även på min blogg Utkik.se
Korrigerad och kompletterad kl 22.05.
Transparens. Jag känner professionellt i någon mån Karin Pettersson och Viveka Hansson.
.