Jag är 79 år och rädd för min läkare; törs inte ringa henne om något. Hon hotar nämligen att ta bort min smärtstillande OxyNorm. Läkaren åberopar Socialstyrelsen. Vad händer, är vi på väg att förlora en viktig smärtlindring? Håller de äldsta generationerna med smärtor på att överges?
Om så är fallet kan vi vara på väg mot en smärtkatastrof där människor lider, egenvårdar olämpligt eller avslutar sitt liv.
Ett bra alternativ till dessa narkotikaklassade preparat verkar inte finnas.
Socialstyrelsen och tillsynsmyndigheten IVO spelar viktiga roller i en läkares karriär, särskilt de yngres. En indragen förskrivningsrätt är en katastrof för en läkare.
Det lär inte behövas många ord från Socialstyrelsen innan en läkare drar öronen åt sig.
Nu har narkotisk klassade läkemedel som OxyNorm, som även heter OxyContin mm, hamnat i myndighetens slagskugga. Detta bland annat på grund av skandaler på andra sidan Atlanten.
En hårdför marknadsföring av Oxynorm, se bilden, och snarlika preparat däröver uppges ha orsakat många tragedier, dödsfall genom missbruk, överdoser och självmord.
Det är illa, men hur relevant är situationen för oss i Sverige? Vi har andra levnadsförhållanden, mindre befolkning och offentlig sjukvård.
Hur ser det ut med antalet dödsfall och självmord proportionellt sett? Vilka åldersgrupper är berörda?
Och i enskilda fall – ingår även en relativt pigg, aktiv och socialt hyfsat välanpassad 79-åring i riskgrupperna som läkare ska se upp med?
Mitt problem saknar allt allmänintresse, men kan kanske få tjäna som exempel på att något är på gång. Något tycks ske med reglerna för smärtstillande medicin.
Den mäktiga Socialstyrelsen tycks röra på sig.
Jag är journalist och var chefredaktör för Gefle Dagblad i 17 år fram till pensioneringen 2004.
Jag är, trots diagnoser, mentalt pigg och jobbar fortfarande begränsat vidare i ett eget aktiebolag som rådgivare till ledningen på medieföretag.
Ändå har jag inte lyckats få fram dessa ”direktiv” eller ”råd” från Socialstyrelsen. Detta faktum tär självklart hårt på mitt åldrande självförtroende som journalist…
Enligt flera läkare jag konsulterat syftar man till att minska eller kanske till och med förbjuda OxyNorm och liknande preparat, särskilt för de äldsta åldersgrupperna.
Riskerna för hjärt- och kärlsjukdomarna sägs, föga överraskande, vara som störst där.
Risken för tillvänjning nämns dock alltid som allvarligast, även för de äldsta.
Nej, jag är varken narkoman, alkoholist eller en krånglig gnällkärring. Tror jag…
Tvärtom har jag har varit hyfsat frisk och aktiv länge i mitt liv.
Vid 77 års ålder blev jag dock akut inlagd på sjukhus för njursvikt.
Med i bagaget hade jag en tablettbehandlad diabetes och besvärliga neuropatiska smärtor. Dessa hade jag hanterat bra med Treo, och Ipren och alvedon.
Det var den 2 maj 2021 jag blev inlagd och sedan dess är allt förändrat.
Läkaren förbjöd mig direkt att äta Treo, Ipren och andra acetylsalisylsyrebaserade preparat. De är farliga för sjuka njurar och för ditt liv, sa överläkaren.
-Vad gör vi då, sa jag?
-Då får det bli OxyNorm, sa hon.
-Vad är det?
-Det är ett utmärkt smärtstillande preparat, sa läkaren. Det är klassat som narkotika, men jag ser inget alternativ i ditt fall.
Sedan fick jag OxyNorm dygnet runt under de veckor jag låg kvar på njurkliniken, lägsta dosen 5mg var sjätte timme tillsammans med Alvedon. Det fungerade alldeles utmärkt och gör så fortfarande.
Efter utskrivningen skulle min familjeläkare, eller vad de nu ska kallas, skriva ut medicinen. Dessa läkare inom primärvården var så vitt jag förstår tänkta att ha helikopterperspektivet. De skulle samordna behandlingen av specialisterna på sjukhusen och andra vårdgivare.
En grundsten i det offentliga vårdutbudet och vårdens primära beslutsfattare. Det kanske är därför det heter primärvården?
En jättebra idé, inte minst för multisjuka äldre som bollas runt mellan läkare som jobbar inne i sitt eget stuprör utan att se helheten.
Många av dessa vill inte ens skriva ut smärtstillande som OxyNorm utom små akuta doser då de är klara med sin patient. Sedan ska helikoptern på vårdcentralen (gudskelov) ta över.
Den goda tanken med helikoptern tycks ha gått helt åt pipan i ett läge där vårdcentraler saknar rutinerade läkare och hankar sig fram med AT- och ST-läkare, även gentemot multisjuka äldre.
Äldre läkare väljer i stället tyvärr ibland en tillvaro som hyrläkare, av pekuniära skäl eller kanske för att slippa den besvärliga byråkratin och toppstyrningen inom regionerna. Jag förstår dem.
Min läkare har tagit regelresonemangen på stort allvar. Hon har till sist motvilligt gett mig en dosering vi är överens om, men gång på gång med brasklappen att den ska omprövas.
Visst, jag kanske bör byta hälsocentral och läkare, men jag orkar inte börja om från början med orimligt långa resonemang om varför jag måste få dessa tabletter som tycks vara brännmärkta av Socialstyrelsen.
Detta trots att min och andra läkare medgett att behovet finns. Men ”Socialstyrelsen har ju sagt att vi ska….”
Därför häckar jag numera så länge det går hemma i mitt sjukrum med besvärande tårar allt oftare, egenvård och ett försiktigt kvackande med mediciner. Detta mot följdsjukdomar och krämpor som förekommer hos somliga av oss äldre.
Min oro beror helt på att läkaren med Socialstyrelsens välsignelse tagit fram det tunga artilleriet.
I flera samtal har hon slagit fast att hon ”under inga omständigheter tänker öka min smärtlindring, vad det än handlar om för behov!”
Vi har ändå haft en bra, saklig och till och med trevlig dialog om annat.
Hon är trevlig och kul, men då det handlar om OxyNorm blir det tvärstopp både om jag behöver starkare dos eller extra tabletter för andra smärtor.
Jag är professionellt van vid att både skriva och tala. Ändå har detta fått ner mig på knä.
Jag vaknar och somnar med oroliga tankar på vad jag ska göra åt det hela.
Hur ska då patienter med sämre förutsättningar klara sig om Socialstyrelsen, som ett osynligt spöke, med luddiga och uppenbarligen tämligen okända råd börjar tillämpas brett?
Vad är det som händer, vad rör det sig om som kan beröra tiotusentals, kanske hundratusentals, äldre patienter plågade av ständiga smärtor
I morgon ska jag träffa min läkare…
Ps. Det blev uppskjutet av andra skäl. Ds.
(Anm. Detta var tänkt som en debattartikel i Dagens Nyheter, men de tackade nej. Jag kanske prövar även med någon annan tidning, men kom på att den också passar bra här. Den finns också på Facebook på min sida i serien, ”Rapport från vården nr 28”)