Under lördagen hann jag bara gå på två seminarier på Bokmässan, men de
var bra. Cecilia Gyllenhammar talade inför en andäktig publik om sin nya bok
Stäpplöperskan och indirekt också om sin egen familjesituation, men hon var noga
ned att skilja på ”bokfamiljen” och sin riktiga familj. Det andra seminariet
stod liberalen och författaren Johan Norberg för och det gällde människans ständigt formbara hjärna.
Cecilia Gyllenhammar engagerade starkt; publiken verkade
närmast rörd då hon talade om det svåraste
i relationerna inom den kända familjen. Hon imponerade på mig då hon väldigt bestämt motiverade
sitt författarskap med att hon tycker att det krävs en öppenhet, en insyn även
i omständigheter familjärt som vi kanske annars inte gärna talar om. Varför ska vi alltid högprestera, varför får vi inte vara medelmåttor, frågade hon.
De flesta människor resonerar nog oftast tvärtom, det
obehagliga och kontroversiella ska döljas. Så är det regelmässigt inom politiken,
förvaltningarna och företagen där öppenhet och yttrandefrihet ständigt hamnar i
kläm och ständigt måste försvaras, även där grundlagarna borde fungera. Så agerar vi också i familjekretsen som, mänskligt nog, ska
skyddas när det blir känsligt, men Cecilia Gyllenhammar resonerar tvärtom. Klokt
nog. Mer öppenhet är bra, överallt.
Författaren Johan Norberg har skrivit en bok som skiljer sig från det han tidigare skrivit. I denna diskuterar han ingående hur vår
hjärna fungerar och hur den faktiskt påverkas av allt vi gör, men också hur den
påverkar det vi gör. Till skillnad från förr vet man nu att hjärnan utvecklas
och vi kan påverka den i rätt riktning med intellektuell träning.
Så långt
kände jag mig tillfreds med hur jag själv månar om min hjärna, men i slutklämmen sa Norberg att det viktigaste av allt är att förse
hjärnan med mycket syre genom konditionsträning. Där har jag tyvärr nog en del att göra. Aldrig får man vara riktigt glad…
Förutom dessa seminarier blev det också en lång vandring i de
enorma utställningshallarna, men också några monterbesök. Trängseln var som
vanligt stor under lördagen, men allt
fungerar faktiskt väldigt bra. Men jag skulle inte vilja vara ansvarig för säkerheten på mässan.Jag begriper inte hur en snabb utrymning skulle gå till.
Under söndagen blir det hemresa med Bus4you till
Stockholm och tåg till Gävle. Även nästa år blir det en Bokmässa för vår del.
Besöket ger massor av kunskaper och stimulans, precis det som Johan Norberg
säger att hjärnan behöver. Därtill möten med viktiga kontakter och kolleger. Det blir faktiskt även en del konditionsträning då man går
och går och går hela dagarna….
Detta var den 28:e Bokmässan och skaparen Bertil Falck, mottagare av Natur och Kulturs kulturpris 2011, sågs
nöjd vandra omkring i sitt livsverk, Bokmässan.. Numera är det hans dotter Anna
Falck som ansvarar för verksamheten. Hon och hennes medarbetare har säkert en
utmaning framför sig; hur ser Bokmässan ut om fem år, tio år eller för all del
tjugo år.
Den tekniska utvecklingen
påverkar alla medier, även böcker. Kostnaderna är stora för utställarna som
måste satsa mycket tid och pengar på mässan. En del avstår kanske i framtiden
då de väger kostnaderna mot utbytet.
I år var till exempel inte Svenska
Journalistförbundet där med en egen monter.Om fler organisationer hoppar av kommer kanske försäljning av godis och krafs att öka när klassiska
utställare drar sig tillbaka. Tendensen finns på Bokmässan, som jag ser det, och den finns i Almedalen där de ekonomiska förutsättningarna för utställare, politiska partier, seminariearrangörer och inte minst besökarna är utmanande.
Vi får se, jag gissar att både arrangörerna i Almedalen och Anna Falck på Bokmässan fixar
utmaningarna. Jag har i alla fall bokat rum även för nästa års Bokmässa. Både Almedalen och Bokmässan är oumbärliga för den som vill trimma hjärnan och, framför allt, hänga med i utvecklingen.