Åklagaren Charlotta Tanner angriper idag Aftonbladets
chefredaktör Jan Helin i en intervju på sajten journalisten.se. Det sker ett dygn efter
hennes och riksåklagarens nederlag då Högsta domstolen, HD, avslog deras
begäran om en husrannsakan på Aftonbladets redaktion. Ett märkligt agerande av en åklagare och Helin svarar i upprörda ordalag. Det gör
han rätt i. Efter åklagarens angrepp efter HD:s beslut finns det återigen skäl
att fråga sig varför åklagare och polis mot bättre vetande återkommande försöker
runda källskyddet.
Åklagare Charlotta Tanner hävdar nu att hon hade nöjt sig
med en opixlad papperskopia av bilden på rånarna i Kista och redovisar bland annat ett sms till Helin för att
styrka sitt påstående. Samtidigt hade hon då beslutat sig för att göra en
husrannsakan på redaktionen och därmed dragit igång en omfattande rättsprocess. Och Jan Helin svarar begripligt
nog att han i det läget inte kunde göra något annat än att låta processen ha
sin gång.
Åklagaren säger i intervjun på journalisten.se att hon mycket
väl insåg vad allvarligt beslutet om husrannsakan var och att hon därför inte
skulle ha gått vidare om hon förlorat i tingsrätten. Hon medger således att hennes försök att
urholka det grundlagsreglerade källskyddet gjordes trots hennes insikt och kunskap
om grundlagens källskydd, inte för att hon var okunnig om saken.
Och man måste naturligtvis utgå ifrån att åklagare kan vår
grundlag och förstår vad tungt regelverket om källskyddet är. Gissningsvis var
det på samma sätt i Umeå i våras då en åklagare där beslutade om beslag av den
mördade lokalredaktören Elins Falks dator. Även den åklagaren var säkert
medveten om källskyddet, men gick ändå vidare och tvingade Folkbladet och dess
chefredaktör Anna Lith att gå till domstol där hovrätten till sist upphävde beslaget
och journalistens dator och motiv återlämnades till Folkbladet.
När åklagare och polis på detta sätt återkomande försöker
knäsätta det omistliga källskyddet trots det starka regelverket i grundlagen,
ja då finns det verkligen skäl att fråga sig varför de gör detta. Och det finns
skäl för lagstiftarna att agera för ett stärkt källskydd och ett regelverk om
hur situationer där tvångsmedel mot redaktioner är aktuella ska hanteras.
HD är med sin dom inne på samma spår eftersom man i
domskälen konstaterar att en husrannsakan hos någon med tystnadsplikt alltid
bör prövas av domstol och menar därmed således att ansvariga utgivare alltid
ska avvisa beslut om husrannsakan. HD konstaterar också att källskyddet redan
idag är så starkt att:
”Regelverket innebär alltså att husrannsakan
för att genom beslag åtkomma viss information som finns på en elektronisk
informationsbärare hos en tidningsredaktion i allmänhet lär vara utesluten”
Och ändå försöker åklagare och polis att få göra
husrannsakningar på medieredaktioner. Det finns all anledning för dessa
grupper, och lagstiftarna, att läsa HD:s dom mycket noga.
Uppdaterad 150819 kl 22.22 med nedanstående länk.
Länk:
Om kammaråklagare Charlotta Tanners moral och lagen – krönika av Jan Helin, aftonbladet.se 150819